Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Gösta ‘Monsieur Picasso’ Ekman 1939-2017

Av Posted on Inga taggar 2

”Har du hört att Monsieur Picasso har dött?”

Jag skrev ett sms till min pappa så fort jag tidigare under lördagen den 1 april hörde den, olyckligtvis sanna, nyheten att skådespelaren och geniet Gösta Ekman gått bort. Ekman tillhörde och tilltalade en generation betydligt äldre än min egen, men tack vare min pappa fick jag i väldigt ung ålder stifta bekantskap med Gösta Ekman och några av dem filmer han gjorde tillsammans med Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. Hemma i tv-möbeln av furu fanns flera inspelade VHS-kassetter; de som gick varmast i vårt hem var Picassos Äventyr, Ägget är löst! och Äppelkriget. Även de tidiga Jönsson-ligan var uppskattade, men det var framförallt dem tre förstnämnda filmerna som jag minns med stor nostalgisk lycka.

Picassos äventyr minns jag som den jag såg flest gånger och kommer ihåg allra tydligast. Med sina underbara referenser till stumfilmens ryckiga och rastlösa format, och det fullkomligt bisarra manuset och dialogerna kunde—trots att mycket flög mig över huvudet—underhålla en pojkvasker, vars övriga kulturella fördjupningar omfattade tidningen Kalle Anka som landade i brevlådan varje fredag, min pappas så småningom lyckade försök att få mig att tycka om The Beatles samt min bisarra konsumtion av Sören Olsson och Anders Jacobssons böcker om Sune och Bert. Picassos äventyr är än idag en av dem konstigaste svenska filmer som gjorts, och en av dem bästa. I den driver Hasse & Tage med finkulturhistorian på skickligast möjliga vis, och trots att man kanske inte ska peka på Picassos äventyr som det bästa sättet att lära sig konst- och samhällshistoria finns fortfarande mycket av min kunskap kring just dem områden från den filmen. Allt jag inte förstod frågade jag så klart pappa om, och han förklarade lika tålmodigt varje gång. Från att Pablo Picasso föddes i Spanien men flydde till Frankrike när det spanska inbördeskriget rasade, till vilka Ernest Hemingway, Jenny Nyström, Alice B. Toklas, nazisterna, Adolf Hitler, Winston Churchill och Henri Rousseau var.

Picassos äventyr utspelar sig på platser runt om i Europa och New York, men i stort sett hela filmen är inspelad i Tomelilla. Det finns heller ingen ordentlig dialog i filmen utan historien drivs på av en berättarröst som i filmens inledning introducerar sig, ”God dag. Mitt namn är Elsa Beskow”, och den röst vi hör tillhör en man. (För mig som liten helt okänd, men det är skådespelaren Toivo Pawlo som rösten tillhör; kanske jag med tiden kopplade ihop att samma röst som menar att han är Elsa Beskow (också ett namn för mig som barn okänt) även gör rösten till Tyko Jonsson, Karl-Bertil Jonssons far i Karl-Bertil Jonssons Julafton.) Utöver berättaren består filmens repliker av bisarra konversationer karaktärerna emellan, där knappt en enda fullständigt begriplig mening formas. Det talas spanska, franska, italienska och engelska, men orden och meningarna är fullkomligt obegripliga. När Picassos far arbetar för nazisterna under kriget kallar hans soldater honom för Herr Hauptbahnhof—som ju betyder centralstation på tyska—och istället för nazisthälsningen ropar han istället ”Halvliter!” En annan kuriositet är scenen med kvinnan Picassos under en kort tid kärar ned sig i, Sirkka, sjunger en sång om och om igen som färglägger alla rum hon kommer in i, egentligen är ett recept på sockerkaka som sjungs på finska.

Det bisarra, nästan feberyrande tillståndet som Picassos äventyr framkallar var helt hypnotiskt att titta på som barn. Det är verkligen ingen film för små barn, men det var ändå en av mina absoluta favoritfilmer. Och jag minns att filmen även stod för en av mina första känslosamma möten med nostalgi; när Pablo på hösten av sitt liv nere på den franska rivieran ser sin ungdoms kärlek dela ut flygblad på stranden springer han efter henne, bara för att inse att det är hans ungdoms kärlek dotter, och kvinnan han träffat hemma i Spanien och skiljts ifrån under dramatiska omständigheter nu är en gammal dam—också oklart varför hon inte skulle åldrats, när Picasso själv är gammal och grå—och allt, precis som resten av filmen, sker till Toivo Pawlos otroliga röst som narrator.

Gösta Ekman föddes 1939 och hade ett otroligt liv och en lika fantastisk karriär. För den allra bredaste publiken som spänner över flera generationer är han nog mest känd som Sickan i filmerna om den ikoniska Jönssonligan, men för mig kommer han alltid vara Monsieur Picasso.

Foto: Mattias Edwall (Copyright: Skarp Agent 2017)