Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Wes Andersons hängivelse till helheten

Fantastic-Mr.-Fox-images-for-Desktop-HD.jpg

Filmregissören Quentin Tarantino sa en gång att, ”varje gång jag har en idé till en film börjar jag med att gå igenom min skivsamling och lyssnar på låtar. Däri försöker jag finna filmens personlighet, dess själ.”

Wes Anderson är 2014 ett välkänt namn i Sveriges hipsterkretsar. De röda, upprullade Jacques-Yves Cousteau-mössorna i The Life Aquatic, Chas Tenenbaum (utmärkt spelad av Ben Stiller) med söners röda Adidas-overaller och Wes Andersons bruna manchesterkostymer är alla tydliga detaljer som återkommer i filmerna och den sfär de skapat. Sen får man inte glömma Peter Sarstedts oförglömliga sextiotalspärla ”Where Do You Go To My Lovely”, som så vackert används genom hela den korta förfilmen till The Darjeeling LimitedHotel Chevalier. Glöm aldrig den.

Vi fått höra allt från obskyr 60-talspop i Rushmore (1998), två Rolling Stones-låtar efter varandra i samma scen (!) i genombrottet The Royal Tenenbaums (2001) och Jarvis Cockers specialskrivna låt ”Fantastic Mr Fox AKA Petey’s Song” från stop-motion-mästerverket Fantastic Mr. Fox (2009).

Wes Anderson har blivit delvis beskylld för att ha en lillgammal stil; yngre förmågor med en vuxen människas tankesätt och pondus ofta är ett återkommande inslag. Andersons nästintill maniska matchning av färger och symmetriska åkningar med kameran är signum som gjort den amerikanske regissören till den han är idag. Jag glömmer aldrig de långa tagningarna i The Darjeeling Limited.

Wes Andersons tarantinska hängivenhet till helheten i sina filmer blir tydlig genom musikvalen. Men det finns en faktor som tillkommit i de tre senaste filmerna. En fransk kompositör vid namn Alexandre Desplat.

Alexandre Desplat har en förmåga att komponera ihop omöjligt linjära spår som lyckas fånga filmernas tematik, själ och personlighet. I Fantastic Mr. Fox består filmmusiken till stor del av lekfulla banjos, flerstämmiga körer och dramatiska stråkar som gjorda för att spelas upp till panoreringar över brittiska åkrar där rävar och grävlingar och sorkar gör inbrott i farmares fabriker.

Barndomsromansen som skildras sagolikt i Moonrise Kingdom trodde jag skulle vara en svår utmaning att skildra i filmmusiken då det stod klart att Desplat än en gång slog följe med Wes Anderson. I filmtrailern såg vi huvudkaraktärerna Sam och Suzy dansandes på en strand till Francoise Hardys ”Le temps de l’amour” och jag kunde inte se några andra toner placeras bättre över denna runaway-romans. Strax därpå hörde jag Desplats ”The Heroic Weather-Conditions of the Universe”. Pizzicato, cello, klassisk gitarr och elgitarr blandad med dundrande bastrummor och trotsande trekantsslag, skapar i filmen en utsökt samling musikstycken som ligger precis på samma frekvens som berättelsen. De mulna, stundom regniga, omgivningarna på den lilla ön i 1960-talets New England blev helt plötsligt synonymt med dessa makalöst mästerfulla kompositioner.

Soundtracket till Andersons senaste verk, The Grand Budapest Hotel, är fullspäckat med Alexandre Desplats musikstycken. Eftersom denna film utspelar sig i bergen i ett fiktivt Centraleuropa under efterkrigstiden finns det mycket godsaker att hämta från filmmusiken. Dramatiska salonger prydda med heltäckningsmattor med fällt vilt på väggarna, lederhosen, slädåkningar nerför skogspartier i bergen och ett oförklarligt dödsfall. Också en målning föreställande en pojke med ett äpple–men mer om det framöver.

För den som är intresserad har jag under en tid snickrat ihop en spellista på Spotify med den bästa musiken från Wes filmer. Anser Du att det är någon eller några låtar som saknas? Skriv gärna i kommentatorsfältet, så kan vi fullända listan tillsammans!