Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Välklädda män på vita duken II

Starka stilreferenser i filmens värld finns det mängder av. Medan del ett av mina listningar över välklädda män på vita duken kanske fokuserade på en mer prasselbyxa-betonad estetik, är dagens artikel mer dammig och armégrön. En somrigare upplaga i viss mån, men också mer 70-tal och mindre 90-tal vad gäller stilen.

unnamed-2(51).jpg

Emilio Echevarría i rollen som ”El Chivo” alternativt Maison Martin Margielas vårkampanj för 2003.

Det fanns en tid då Alejandro Gonzáles Iñárritu firade stora framgångar med briljant vackra filmer utan amerikansk prägel som själlösa men kommersiellt framgångsrika The Revenant. Under denna tid, år 2000 närmare bestämt, släpptes vad jag tycker är Iñárritus mästerverk, nämligen Amores Perros. Hemlöse yrkesmördaren ”El Chivo” figurerar i en av tre berättelser som på Pulp Fiction-manér flätas samman. Dammiga, ljusa kostymer med V-ringade, stickade tröjor, cardigans och farfarströjor utgör en smal men genial garderob. ”Hobo chic” har aldrig varit en mer träffande etikettering.

maxresdefault.jpg

Rüdiger Vogler lyckas bära upp en MC-skinnjacka, snickarbrallor och lågpris-solbrillor från en kiosk på den tyska landsbygden. Jag har svårt för MC-jackor så vill nog påstå att det är däri bedriften ligger.

Wim Wenders Im Lauf Der Zeit (1976) (också Kings of the Road eller Med Tidens Gång) är en av mina absoluta favoritfilmer. Såväl Rüdiger Vogler som Hanns Zischler jobbar bra stil, men det är ändå Vogler i rollen som projektormaskinisten Bruno Winter jag valt att fokusera på här. Delvis för att jag i någon mån tror på teorin att desto färre plagg en äger, desto bättre stil får man. Och projektormaskinisten har samma kläder hela filmen igenom. Den ende som sett cool ut i en skinnjacka och en av få som faktiskt lyckas rocka ett par snickarbrallor. Att Robby Müller står för cinematografin och krautrock-bandet Improved Sound Limited bidrar med soundtrack gör inte filmen sämre.

midnight-express2.jpg

John Hurt (till vänster) i en liten men minnesvärd roll som inspärrade missbrukaren Max.

Midnight Express (1978) tillhör de klassiska fängelseskildringarna och är baserad på en sann historia om en ung amerikan som sätts i fängelse efter att ha försökt smuggla med sig knark från Turkiet. Giorgio Moroder vann en Oscar för filmens soundtrack och John Hurt nominerades för bästa manliga biroll. Och det är just Hurts birollsfigur ”Max” som utgör en stilmässig inspirationskälla. Under sin färd mot vansinne bär han en slags ingångna, hippieosande armékläder som skulle få det att kila för exempelvis Visvim-grundaren Hiroki Nakamura.

annie-hall-07.jpg

Chambrayskjortan är på. Den har till och med kontrasterande sömmar. Bra där Woody, nu ser du sjukt vanlig ut.

Woody Allen har alltid sett ut som en vandrande J.Crew-skyltdocka. Men utan muskler och framgångsleende, och det är väl därför han, i form av sitt on screen-medverkande i Annie Hall (1977), föräras en plats på denna lista. Säga vad man vill om Allen och de anklagelser som riktats mot honom men visst är han det hängiga ansiktet utåt för ny-normcore-preppy-looken.

serpico-1973-04-g.jpg
Cinelists-Serpico-Al-Pacino-Sidney-Lumet-11.jpg

Al Pacino hade kunnat vara sponsrad av Needles för rollen som Serpico och flera av vårens inspirationskollage här på bloggen hade kunnat vara hämtade ur filmen.

Likt Midnight Express är Serpico (1973) baserad på en sann historia. Och att ha med Al Pacino och dennes tolkning av polismannen Serpico är ju något av en lågoddsare. Med så många byten av såväl kläder som frisyren på ansiktsbehåringen är det ett givet uppslag för 70-talsstil. Så snygg som Al Pacino är, är det svårt att misslyckas oavsett om det är bucket hat och kaftan; hatt, väst och utsvängda jeans; eller arméjacka och grovstickade tröjor. Han har förärats två bilder för att tydliggöra hur diverserad stil den ärlige polisen har.

Hugo Lindberg