Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Alexander Wiberg

Svensk gin i världsklass

Nu är det vår. Det firar redaktionen med en GT. Eller mer korrekt, en gin & tonic. Vi vet, det kanske är lite väl tidigt, men vi kände att vi var tvungna att ta del av drycken från destilleriet vi besökte nyligen, nämligen svensk gin från Hernö.

Hernö Gin är beläget i byn Dala, strax utanför Härnösand i Ångermanland, således en del av det vackra världsnaturarvet Höga kusten. Företaget grundades 2011 av ginentusiasten Jon Hillgren. Han hade redan 1999 begett sig till London för att arbeta som bartender och fann där passionen till ginen. Efter en hel del studier, besök och provsmakande slog han alltså upp portarnatill sitt eget destilleri, som då blev Sveriges första, renodlade gindestilleri och även världens nordligaste.

Hernö Gin Distillery har en imponerande startuppställning. Där hittas Hernö Gin, Navy Strength Gin, Old Tom samt Juniper Cask Gin.

Fem riktigt rökiga whiskys

Få saker är lika värmande som en riktigt rökig dram. Vi presenterar fem fina alternativ.

De flesta av er känner säkert till varför en whisky blir rökig, och varför rökigheten varierar i styrka. Sädesslaget, som alltid är korn i single malt, måste blötläggas för att utvinna stärkelse som så småningom blir alkohol via destilleringen. Antingen kan man låta kornet lufttorka eller så kan man använda rök från torv, peat på engelska. Man skyfflar alltså in stora mängder torv i en eld och låter röken stiga upp genom ett tak varpå kornet vilar. Hur länge man röker kornet avgör till stor del hur rökigt det blir och man mäter detta i ppm, parts per million.

De fem varianterna varierar i rökighet, men alla är de tydligt rökiga. Gillar man rökig whisky är det här mycket bra alternativ, helt enkelt.

1. Big Peat

Typ: Blended Malt (flera sorters single malt ihopblandade)
Region: Islay
ABV: 46%
Pris: 511:-

Big Peat från oberoende buteljeraren Douglas Laing är en blandning av single malts från Ardbeg,

Chevaleresk: En förklaring

Det var en gång en riddare som var stilig nobel och stark. Han dedikerade sin tid åt gud och kärleken. Vart han än begav sig förde han med sig rättvisa och så fort han fick möjlighet räddade han jungfrur i nöd.

Nja, skulle inte tro det. Snarare tvärtom.

Exemplen på riddarnas brutala gärningar är otaliga men om du frågar någon i italienska Cesena kommer de troligtvis kunna berätta om Sir John Hawkwood. Ivrigt påhejad av kardinalen i Genève ledde han år 1377 sina trupper till ett rasande angrepp mot Cesenas befolkning i vilket 6000 män, kvinnor och barn saklöst slaktades. Faktum är att många av de medeltida riddarna var riktiga praktsvin och bestialiska mördare.

Ändå är det ur ridderskapet som ordet chevaleresk har sitt ursprung. Innebörden av begreppet har utvecklats över tid då det franska ordet för riddare, chevalier, användes på olika sätt under medeltiden.

Arnold Palmer och den gröna kavajen

Nästa vecka, den 5-8 april, är det äntligen dags för US Masters på Augusta National. För andra gången på flera decennier är golfens störste ambassadör inte där. Arnold Palmer. Alltid saknad. Aldrig glömd.

 

Första tee, tidig morgon 6 april 2017, Augusta National, Georgia, USA. Någon och något saknas, mer än saknas, men på den tomma stolen hänger en grön kavaj. Den är omsorgsfullt placerad, nedlagd ömt, nästan trevande. Bredvid står två vänner, även de ägare av en grön kavaj, men den som ligger på stolen går aldrig att fylla.

US Masters är tillsammans med The Open Championship de två mest anrika golftävlingarna, men The Masters är kanske mer mytomspunnen, åtminstone mer inbäddad i siden. En stark beskrivning, men ändå inte tillräcklig. Man kan kanske bättre beskriva US Masters som Arnold Palmer. Det är mer än tillräckligt.

Segraren i US Masters får så mycket mer än en pokal.

Alexander Wiberg: Jag älskar belgiska loafers

Om man tycker om tassel loafers tycker man troligtvis även om belgiska loafers. Den är ännu lite nättare – mer feminin om man så vill – och kronan på verket är den ofta förekommande lilla rosetten på skon. Bara de modigaste lejonen bär dessa.

 

Sannolikheten att Måns skulle ta på sig de här får ses som minimal, men det är ofta en bra måttstock för mig: det Måns inte tar på sig uppskattar ofta jag, och det jag uppskattar skulle Måns i vissa fall hellre elda upp än bära. Så är nog fallet med just belgiska loafers.

Loafern är relativt ung men ändå äldre än sin kusin tasseln. Som namnet antyder var det en belgare, Henri Bendel, som skapade modellen på 40-talet. Han tog helt enkelt en nätt loafer och satte en minimalistisk rosett på den. För att få hög kvalitet behövde han en konstruktör varpå han vände sig till anrika Belgian Shoes vilka har en skotillverkningshistoria på flera hundra år.

Den chevalereska Alexander Wiberg

Hur startar ett djupt och nästan maniskt intresse? Och vad driver en vetgirig att fortsätta läsa, fråga och testa? Här är mitt försök till att förklara något oförklarligt, som varför vissa ämnen får ditt hjärta att banka lite extra. Och vad som egentligen är grunden i Chevaleresk. 

 

Ja ni, hur började allt det här, och vad är egentligen relevansen i detta? Om vi börjar med den betydligt enklare frågan “början” så finns egentligen inget tydligt svar. Intressen växer fram successivt och där de flesta troligen stannar vid en sund nivå så är undertecknad alltid ute på en omedveten expedition. Det är först när andra påtalar orimligheten i djupdykningen och bredden av intressen reflektionen kommer in. Kläder, skor, NHL, NFL, snooker, golf, tennis, whisky, ciklider, träd (!), fantasy, film och serier (kanske har hängt lite för mycket på IMDB), Italien, USA, kartor, beteenden, statistik, musik, mytologi och en del annat ger onekligen underlag att skriva.