Arnold Palmer och den gröna kavajen

Nästa vecka, den 5-8 april, är det äntligen dags för US Masters på Augusta National. För andra gången på flera decennier är golfens störste ambassadör inte där. Arnold Palmer. Alltid saknad. Aldrig glömd.

 

Första tee, tidig morgon 6 april 2017, Augusta National, Georgia, USA. Någon och något saknas, mer än saknas, men på den tomma stolen hänger en grön kavaj. Den är omsorgsfullt placerad, nedlagd ömt, nästan trevande. Bredvid står två vänner, även de ägare av en grön kavaj, men den som ligger på stolen går aldrig att fylla.

US Masters är tillsammans med The Open Championship de två mest anrika golftävlingarna, men The Masters är kanske mer mytomspunnen, åtminstone mer inbäddad i siden. En stark beskrivning, men ändå inte tillräcklig. Man kan kanske bättre beskriva US Masters som Arnold Palmer. Det är mer än tillräckligt.

Segraren i US Masters får så mycket mer än en pokal.

Alexander Wiberg: Jag älskar belgiska loafers

Om man tycker om tassel loafers tycker man troligtvis även om belgiska loafers. Den är ännu lite nättare – mer feminin om man så vill – och kronan på verket är den ofta förekommande lilla rosetten på skon. Bara de modigaste lejonen bär dessa.

 

Sannolikheten att Måns skulle ta på sig de här får ses som minimal, men det är ofta en bra måttstock för mig: det Måns inte tar på sig uppskattar ofta jag, och det jag uppskattar skulle Måns i vissa fall hellre elda upp än bära. Så är nog fallet med just belgiska loafers.

Loafern är relativt ung men ändå äldre än sin kusin tasseln. Som namnet antyder var det en belgare, Henri Bendel, som skapade modellen på 40-talet. Han tog helt enkelt en nätt loafer och satte en minimalistisk rosett på den. För att få hög kvalitet behövde han en konstruktör varpå han vände sig till anrika Belgian Shoes vilka har en skotillverkningshistoria på flera hundra år.

Bakom kulisserna med Måns i Skåne

I veckans avsnitt av Chevaleresk är vi i mina hemtrakter, Skåne. Vi spenderade tre dagar här och det första som slog mig var hur vansinnigt bortkommen Wibs är bland de mest basala ting såsom att veta hur man tar reda på vilket drivmedel hyrbilen går på eller att slå upp ett tält.

Min tanke var att vi skulle få till en överlevnadsövning i skogarna på Österlen, men redan i bilen på väg dit kände jag hur fel detta skulle bli. Jag hade smugglat med funktionskläder och när Wibs fick syn på dessa blev han svart i blicken. Jag berättade vad vi skulle göra – det mest chevalereska som finns – att leva på vad naturen har att erbjuda. Detta följdes inte av några hejarop utan i stället var Wiberg på väg att hoppa av produktionen. Efter idoga övertalningsförsök började vi till slut traska iväg i våra funktionskläder, men när jag så hittat en bra plats att slå upp tältet började klagomuren igen.

Chevaleresk presenterar: färganalysen

I dag ska vi presentera en liten guide, eller ett koncept om man så vill, som kallas färganalys. Detta spelade en stor roll i åttiotalsmodet och en bit in på nittiotalet men i dagens modevärld där allt skall kunna säljas till alla så talar man inte lika högt om det vilket är synd. Vissa menar att det är trams men vi hävdar det motsatta: hittar man de färger man passar i lyser man verkligen upp!

 

Vi vill tidigt poängtera att det här inte är vetenskapligt konstaterat på något sätt, och man kan naturligtvis bära de färger man vill bära. Man kanske inte bryr sig om att man passar bättre i en grå kostym än en beige och därför införskaffar båda. Men syftet med artikeln är att påvisa att du faktiskt harmoniserar bättre med vissa färger än andra, och inget färgverktyg förutom färganalysen har för oss varit i närheten av att uppvisa samma träffsäkerhet.

Den chevalereska Alexander Wiberg

Hur startar ett djupt och nästan maniskt intresse? Och vad driver en vetgirig att fortsätta läsa, fråga och testa? Här är mitt försök till att förklara något oförklarligt, som varför vissa ämnen får ditt hjärta att banka lite extra. Och vad som egentligen är grunden i Chevaleresk. 

 

Ja ni, hur började allt det här, och vad är egentligen relevansen i detta? Om vi börjar med den betydligt enklare frågan “början” så finns egentligen inget tydligt svar. Intressen växer fram successivt och där de flesta troligen stannar vid en sund nivå så är undertecknad alltid ute på en omedveten expedition. Det är först när andra påtalar orimligheten i djupdykningen och bredden av intressen reflektionen kommer in. Kläder, skor, NHL, NFL, snooker, golf, tennis, whisky, ciklider, träd (!), fantasy, film och serier (kanske har hängt lite för mycket på IMDB), Italien, USA, kartor, beteenden, statistik, musik, mytologi och en del annat ger onekligen underlag att skriva.

Bakom kulisserna med Måns – Avsnitt 2: Västkusten

Jag undrar om ni förstår hur det är att färdas land och rike runt i jakten på chevalereska guldkorn med Alexander Wiberg, denna nörd, denna galning, denna självutnämnda vardagspoet. Det är som att landet helt plötsligt har blivit lite overkligt. För vem fan anser att akvariefiskar är chevalereskt? Förlåt Wiberg, ciklider. Javisst, vissa har fina färger och former och de är säkert jättebra på att vårda sina yngel. Men kom igen, akvarier? Kent på Nols Ciklidhobby och Wiberg hade mycket att prata om. Jag zoomade ut på parkeringen.

Nu var visserligen mitt allra första jobb i en djuraffär. Jag kom för sent varje morgon. Och det var inte extas direkt att ge torrfoder till en neontetra. Men visst, jag hade kunnat tänka mig ett akvarium. Om det är på 10 000 liter med saltvatten och har en muräna bland korallerna som äter upp alla clownfiskar till frukost. Annars kan det vara.